Mitt hjärta

Ja, vardagen kan lätt få en tvär vändning. Imorse var allt som vanligt, sen plötsligt blev allt upp och ner. 

Mini vinglade ut från badrummet och låg okontaktbar på hallgolvet. Låååånga sekunder av panik!!! Vem ska jag ringa, vart ska jag ringa, vad händer?!?

Sen vips var hon uppe igen. 

Provade att ge henne "godmat" och hon var sig själv igen. Som om inget hänt.

Själv skakade jag som ett asplöv och fattade ingenting. Ringde Djurkliniken men de hade ingen tid idag?!?

 

Ringde vår stackars uppfödare och väckte henne då hon alltid är bra på att lugna mig och ge oss tips. Efter det ringde jag AVC och fick en akuttid. Såg att Val var hemma och ringde henne. Tur det, snäll som hon är var hon med mig och skjutsade mig halva dagen, efter det kom Maggan och avlöste henne. Det är guld värt att M vill och kan ställa upp. Känns så bra! Hon om någon förstår hur mycket vårt hjärta betyder för oss.

Massa prover togs, blodtryck, röntgen och ultraljud. 

Proverna visade högt kalciumvärde, vilket tydligen kunde bero på en tumör tex. Huvvaligen! Inte skoj.. Och jag tänker alltid det värsta...

Men vad de kunde se idag så fanns ingen tumör, dock nått fel på njuren ev. Vilket nästan är lika illa om inte mer farligt. 

Så vi fick åka hem efter 7h (frysandes i ett undersökningsrum) och återkomma imorn för mer prover.

Mini har skött sig bra. Men såklart varit superstressad och lite "ålig" ibland. Skönt att hon fick följa med hem, hon behövde få vila sig lite stackarn. Så nu myser jag extra mycket med henne och njuter extra mycket av att ha denna pälsboll sovandes i mitt knä. Kärlek!!!

Måtte det vara nått som vi enkelt kan fixa! Typ en spruta och sen är allt bra! *Hoppas hoppas*