2år

Två år går fort kan konstateras.

Och ordförrådet är lite skralt efter dessa sjukdagar.

Inatt oroade jag mig så pass att jag inte kunde somna. Kollade flera gånger om han verkligen andades, inte hade bajsat i sängen osv osv. W har haft feber-spytt-diareér-feber igen osv.

Problemet är att få i vätska.

Och ja!! Vi har provat allt och erbjudit allt. Vi har gett glass till och med. Gudars! Men det var ingen höjdare. Saft, melon, osv osv.

Nu verkar det ha vänt så vi håller tummarna för igår var det nära att vi åkte till akuten nämligen.

Nåja. Tråkigt att fira sin födelsedag såhär. Stackars plutt. Kalaset blev inställt i söndags och idag blev det inget heller. Vi hade allt fixat men sen blev det totalt uppochner ner här hemma.

Sånt är livet! Nu vill vi bara ha tillbaka vår busiga son som är full av liv och skönsång.

"Waycay" aka semester

Vad ska packas?! Vad ska inte packas?

Vad får det väga? Får allt plats? Osv osv

Ja, ni fattar.. frågetecknen var många innan vi åkte. Och huuuur många gånger kollar man passen?! Om de verkligen inte gått ut och on de VERKLIGEN ligger kvar i handbagaget. Eller? Är det bara jag som blir ännumera nojjig och ännumera kontrollfreak? Och nu tog jag inte i. Frågar ni min man så var det mycket värre än så. 

Och dessa himla tidspassningar.. suck. Min värsta mardröm. När lär vi åka för att hinna? När ska vi gå upp? Hinner vi ens sova nått? Är bilen verkligen tankad? Vart är parkeringen? Osv osv

Nåja, som ni förstår som kom vi både iväg och hem igen.

Flygresan gick bra. Wincent fick beröm både ner och hem. Det fanns betydligt mer ostyriga och högljudda ungar som dessutom var mycket äldre än honom. Något tajt att ha honom i knät men det funkade rätt bra med undantag för när maten kom. Haha!

Ipaden som var laddad med traktorfilmer blev räddningen.

Vi bodde 1v på Riu all-inclusive hotell. Så grymt fräscht och så mycket mat. Flera restauranger att välja på och även pooler.

Vi badade varje dag även om det var svinkallt i poolen.

Att gå på restaurang 3ggr varje dag med en tvååring är dock rätt tålamodsprövande. Sjukt svårt att hålla styr på mat, bestick, dryck osv. Många olyckor och mycket kladd. Men det hör väl till för W vill ju göra ALLT själv. Även om han inte får det såklart.

Veckan gick fort och väl på Arlanda igen ca23-ish när vi äntligen hade hittat bilen så startar inte fanskapet. Ja, jag svär. Och om ni visste vad jag svor då?!? Jag var så arg.  Den startade alltså inte för att en lampa hade stått på och batteriet var slut. Suck!!!

Det är just vad man önskar sig efter att ha rest sedan 10 på morgonen.

Starthjälp kom och vi kunde äntligen åka hem. Ca 01.00 var vi hemma och kunde få vila oss i våra egna sängar. Så skönt att vara hemma och mötas av blommor dessutom!!