torsdag 31 december 2015

Sista

Hejhopp! 

Nu var det sista dagen på 2015. Och vilket år det har varit!


Från att ha varit en gravid sambo, boendes i en bostadsrätt i Västerås så har allt nu ändrats. Nu sitter jag här, som mamma, fru, och husägare, tillbaka i Silverstaden Sala. Det är svårt att förstå allt och ibland har jag nog inte hängt med i svängarna.

Tack till allt och alla! Ni som funnits där, lyssnat, mailat, umgåtts med mig eller kanske bara gett mig en kram. En sån där speciell kram fylld med värme och förståelse. Tack till er, Ni som finns nära och ni där längre bort. Du som jag träffar alldeles för sällan och dig som jag ser nån gång ibland.
Du som har lagt din tass på min arm med de osagda orden att "allt blir bra". Alla vill jag tacka!


Jag och min Prins gick in med tanken att just detta SKA bli vårat år. Punkt slut! Och så blev det visst, äntligen. Tack till dig, mitt stora hjärta.


Och tack till mitt lilla hjärta för att du är du. Alldeles underbar och älskad från första stund.


Kvällen kommer firas med god mat och i goda vänners lag med min familj. Tyvärr kommer vi sakna några av er i år som vi brukar skåla med, men jag hoppas att detta nyår är ett "engångs-undantag" i just den traditionen. Hint hint...

Gott nytt och spännande 2016 gott folk!


onsdag 16 december 2015

Jul i gen

Dra på trissor, det är ju julafton snart!!! 

Jag har verkligen INTE fått nån julkänsla i år. Jag antar att det är för att jag inte jobbar. För via jobbet brukar vi bli matade med jul strax efter sommaren i princip. Mycket konstigt att inte vara inne i ett jobbmaraton nu förresten, vilket jag varit i mer än 15år just denna tid på året. Försöker njuta av "ickejobbandet" så gott det går. Har också försökt att "jula" till hemmet så gott jag kan.


Sen skyller jag på snön också. Eller avsaknaden av snö. Såååå trist! 

Ja ni hör ju. Jag är inte den mest positivaste personen just nu. Jag är lite lätt neggo. Tyvärr. Jag gillar det INTE (haha!!) men så är det bara. 

Har ju fått sjukt ont i rygg-axlar och nacke sedan nån vecka. Obra! Zon och alvedon är mina bästa vänner just nu. Får se om mina fysioterapeutiska övningar hjälper nån gång. 

Pluttisen växer så det knakar och tar sig nu framåt!


Man blir ju stolt som en tupp, även fast jag mest känner mig som världens största hönsmamma. 

 Tjing!