De pratar om det kända livspusslet på nyhetsmorgon. Vilket jag har känt börjar närma sig. Hur och när ska allt ske?! Jag fattar faktiskt inte hur ni därute får ihop er vardag. Speciellt ni med ett eller flera barn som också jobbar, tränar och grejjar och fixar.
Allt bottnar kanske i att jag snart börjar jobba, på riktigt, och att W börjar förskolan. Trodde inte att jag skulle nojja mig så mycket över det men tydligen gör jag det. Det har smugit på mig lite omedvetet tycker jag. Det är lite som att det finns två av mig.
En som tänker att: Härligt att komma igång med allt och va kul för W att få kompisar och busa om dagarna. Han är ju inte den första som skolas in som 13 månaders och personalen kan ju sitt jobb. Mest av allt är det väl på tiden att vi får en "varda" och att allt kommer i rullning. Gött mos! Bring it!
Mitt andra jag smyger dock in och tänker helt tvärt emot: Hur ska det gå med lämning/hämtning? Vem lämnar/hämtar/lagar mat osv? Kommer jag ens hinna träffa W om dagarna? Är det verkligen bra att vara ifrån sina föräldrar så mycket? Han kan ju inte ens äta själv/gå osv... Åh vilka dåliga föräldrar vi är som måste jobba och tjäna pengar. Paniiiiik! Stoppa tideeeeeen!
När ska man träna då?
Egentid, när och vad är det?
Ska vi ha städdagar?
Tusen tankar far runt fast jag sitter i solen och borde njuta av att bara vara. För nu, i alla fall.
