För det första så har jag (faktiskt) knappt förstått att jag är en MAMMA. Allt är så nytt och jag känner att det tar tid att vänja sig. Det är så konstigt på något vis att "lilla jag" ska ta hand om en annan liten människa och att allt jag äter, säger och gör påverkar honom. Nåja..
Tillbaka till dessa utfrågningar, som ni småbarnsföräldrar säkert känner igen:
"När ska han döpas eller blir det namngivning?"
"När ska ni gifta er då?""Har ni tänkt bo kvar i lägenheten?"
"Vilket dagis/förskola ska han gå på?... VA!! Har ni inte ställt honom i kö än??"
+ Allmänna syskonfrågor eller antydan till syskon.
Håll i hatten och stoppa pressarna!
Vi har just fått vår älskade lilla Wince, det är inte direkt så att vi har börjat tänka på ett eventuellt syskon och inte känner jag för att anordna ett dop heller och inte minst ett bröllop. Att flytta känns totalt onödigt och hur skjutton ska jag veta vilket dagis/förskola han ska gå på!?
Just nu vill jag bara leva i nuet. Jag vill klara av varje dag och varje natt. Komma tillbaka till mig själv och ta hand om min kropp, mitt hem och min lilla familj. DET räcker gott och väl just nu. Fråga mig igen om en månad eller fem, så kanske du får ett annat svar. Visst vill vi gifta oss, döpa W och köpa ett värsting hus. Men allt kostar och frågan är också när/var/hur. Vi har varandra och det räcker gott!
Men, om det nu är så att ni läsare har tips på förskolor, så mottager jag gärna mail eller kommentarer angående detta. Förskolan ska ligga i närheten av där vi bor idag alternativt i Sala. Nej, inte i Umeå ;-)
Grattis vårt lilla mirakel på din 1 månaders dag förresten!! Hurra hurra!
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar