onsdag 25 mars 2015

Babyblues

Nja, jag har nog drabbats lite av "babyblues" ändå. Konstig känsla. Tar en dag i taget och (med viss fasa) en NATT i taget. 

 
Detta ammande var 3:e timme (senast) dygnet runt har tagit kol på mig. (+att ersättning ska ges och div blöjbyten och att jag blir hungrig JÄMT mm)
Det är ju klart bättre än att vara uppe heeeela natten men att väcka en lillprins som väl har somnat knäcker en mammas hjärta. I de bästa av världar somnar Wince 1h innan nästa matpass.. Och nånstans där ska jag också sova?! Say whaaaat? Ofta somnar han inte alls och karusellen börjar om igen. På dagen spelar det ingen roll då J är pappaledig, men på natten är jag ju ensam på tivolit så att säga. Då är det bra om någon får sova av oss.

Men nu hoppas vi på bättre tider! Idag har vi haft besök av BVC och W har fått OK-stämpel. Ny plan för matning har satts då gulhet och vikt var klart mycket bättre. Tacka gudarna!!!!
Så nu behöver jag inte väcka en lillprins som sover, helt otroligt skönt.
Jag tror inte att jag kommer få sova så himla mycket mera, men kan man få 2-3h sammanhängande, någon gång på ett dygn, så är det ju guld.


Måste ge lite cred till alla er supermammor som läser denna blogg. Ni är hjältar! Varje dag 24/7! 
Tänk vad vi kvinnor klarar av:

Graviditet ca 9 månader - med div mer eller mindre jobbiga eller mysiga symptom. En kropp som helt förändras, både utseendemässigt men också hormonellt.
Jag kan erkänna att jag saknar att vara preggo, även om jag är sjukt glad att W äntligen kommit ut. Jag kände mig speciell på nått vis fast jag inte nådde mina fötter till slut.

Förlossning - Kanske flera dygns smärta som plötsligt försvinner då det lilla livet ( äntligen) kommer ut. Kvar har vi då en kropp som är totalt slutkörd men ändå klarar vi av att ta hand om vårt nya liv.
Känslan efteråt är lite "jag klarar allt" just bring it!!! Även om jag flera gånger kände att "nej, nu orkar jag inte mera.. Jag går hem så får ni fixa detta utan mig". Urlakad men lyckligast i världen kände jag mig som en jellymama.


 Amning - tar tid att få det att fungera. Inte helt smärtfritt, utan att överdriva. Man känner sig som en matmaskin, ska jag någonsin hinna göra nått annat än att planera för nästa matning? 
Närhet och stolthet. JAG kan ge min son all näring han behöver. Fantastiskt!
Kan inte dessa siliconboobsen stanna för gott?! Pretty please!

Ja, ni mammor är fantastiska! Ge er själva en klapp på axeln och en stor kram från mig. 

2 kommentarer:

  1. Fina Anna! Nu är vi supermorsor båda två! :D världens bästa jobb (för ja, det är ett 110% jobb) ;)

    SvaraRadera
  2. Den där "tredagarsgråten" kan hålla i sig i några veckor, prata prata prata och gråt så ger det förmodligen med sig.. Börjar det kännas mer svart än ljust så sök hjälp <3

    Och man vänjer sig vid alla uppvak osv men det tar lite tid ändå :)
    Låt det ta tid och pressa inte dig själv :)

    Och grattis till bebis!

    SvaraRadera