Jag känner mig stor som ett hus. Otymplig och orörlig men samtidigt rätt tillfreds. Jag sover knappt och hormonerna bara sväller över rätt som det är. But I love it!
Sista jobbdagen är avklarad, för en tid framöver. Nu vill jag ha köket fixat, så jag kan börja boa in mig och vila innan lille W bestämmer sig för att titta ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar