Värsta löjlig man är då! Men det är inte lätt att vara ifrån sin son.
Tänk att han har varit med mig i typ ett år. Först gumpandes i magen och nu ute i vida världen i 5 månader. Hur ska han klara sig utan mig?!?!
Han saknar säkert inte mig men jag tänker på honom heela tiden. Det var verkligen inte lätt att sova i natt. Faktum är att jag sov sämre än när W är hemma. Nåja, någonstans långt inne så tror jag ändå det är bra att vänja både barn och mor vid att sova ifrån varandra. Låååångt där inne..
Nä nu blir det en spännande dag som börjar med piffning redan 7 på morgonen. Lockarna lär ju hålla hela dagen och natten!
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar